Kågbo i domböckerna

  (Delvis moderniserad stavning)

 

K01-24/10 1551 Erik i Kogebo sack till (böta) fyrtio mark för fridsbrott. 

K02-25/6 1552 Erik Ersson i Kogebo sack till 6 mark för ett köttsår.

K03-16/11 1575 Blev Erik Ersson i Kågeboda sakfälld till 9 mark för okvädningsord som honom en man förkastat (beskyllt) hade, och kunde det icke bevisa, bötte (fick böta) Kong. (till kungen). -Ers

K04-9/11 1612 Dessa haver ogilla vägar och broar åt Vindirsiö (Vinnersjö), Per Olofsson och Anders i Österbyggebo, Lasse Hansson på Ön, Per Olofsson i Östveda, hustru Brita i Oppåker, Olof Jonsson i Östveda, Kågeboerne 2 grannar, Marcus i Ingevara och Jon Olofsson i Ullanda. Vart sakr (fick böta) 3 mark. (Ogill=som icke befinner sig i försvarligt skick.)

K05-16/3 1616 Ivar i Landa lät förste sin uppbjuda 1 öres land jord som han köpt hade av Nils Eriksson i Halstensbo och hans medarvingar. Item (Dito) ett öres land jord som han köpt hade av Anders Eriksson i Kågebo. -Landa nr 3/Ers i Kågbo

K06-4/5 1616 Ivar i Landa lät annat (andra) sin uppbjuda 1 öres land jord som han köpt hade av Nils Eriksson i Halsebo och hans medarvingar. Item ett öres land jord som han köpt hade av Anders Eriksson i Kågebo. -Landa nr 3/Ers i Kågbo

K07-18/10 1616 Ivar Olofsson i Landa lät tredje sin uppbjuda 1 öres land jord  som han köpt hade av Nils Eriksson i Halsebo och hans medarvingar. Item ett öres land jord som han köpt hade av Anders i Kågebo. (Innan lagfart beviljades måste jorden uppbjudas tre gånger på efterföljande ting) -Landa nr 3/Ers i Kågbo

K08-18/10 1616  Måns Olofsson i Kågebo lät förste sin uppbjuda någon jord i Kågebo som han köpt hade av Per Larsson i Tierp och hans syster Sigri. Item av Per Jönsson i Wåla socken och Erich Perssons barn i Konungsgården och H(ustru) Maritt Jon Larssons. -Ers-Norrgårds

K09-16/10 1617  Måns Olofsson i Kågebo lät annat sin uppbjuda någon jord som han köpt hade av Per Larsson i Tierp och hans syster Sigri. Item av Per Jonsson i Wåla socken och Erich Perssons arvingar i Konungsgården så ock av H(ustru) Maritt Jon Larssons och H(ustru) Gölugs arvingar i Holm. -Ers-Norrgårds

K10-16/10 1617 Jöns Jonssons son i Kågebo Nils hade belägrat Svens dotter i Kågebo Anna. Vart saack (fick böta) 40 marker för mökränkning. Fadern lyftesman (borgensman). -Jönses/Svens

K11-16/10 1617  Måns Olofsson i Kågebo kärde (framställa anspråk, anklaga) efter 2 penningland jord som Ingolf Perssons arvingar tillkom. Då lovade Erich Jonsson sig vilja giva dem 10 mark penningar där av H(ustru) Maritt skall hava 5 mark och Gölugs arvingar i Holm 5 mark.  -Ers-Norrgårds

K12-27/2 1619 Måns Olofsson i Kågebo lät tredje sin uppbjuda någon jord som han köpt hade av Per Larsson i Tierp och hans syster Sigri. Item av Per Jonsson i Wåla socken och Erich Perssons arvingar i Konungsgården så ock av H(ustru) Maritt Jon Larssons och H(ustru) Gölugs arvingar i Holm. -Ers-Norrgårds

K13-8/9 1620  Jöns Ingolfsson i Kågebo kärde till Anders Erichsson i Harf om ett ängesstycke liggandes i Kågebo. Då frågades huru han det bekommit hade. Svarade att det står ett gammalt tal att det skall vara bytt jord i jord för 200 år sedan och medan det var urminnes hävd åkommit skulle det vara som det i så långan tid varit hade. -Jönses/Harv nr 4

K14-2/9 1626 Lars, Anders Erikssons i Kågebo, hade belägrat en piga Malin. Vart saack 40 mark. Fadern lyftesman (borgensman). -Ers

K15-2/9 1626 Erik Eriksson i Ölebo kärde till kågeboerne, att deras hästar och boskap göra homom skada på hans ängar på Svinön och Rämsön, och lade fram ett gammalt brev att de är skattlagda för 3 1/2 hundrade järn, och förbjudet vid 40 mark för konungaförbud och 6 mark för lagmans dombrott. Vart nu förbjudet att de honom gör något men, men skall böta som lag säger och betala skadan.

K16-22/10 1633 Jöns och Olof Ingolfssons söner kärde till sin svåger Måns Olofsson i Kågebo om kågbohemmanet och deras lösöre. Då berättade Per Olofsson i Hyttan att Måns hade tagit ifrån hans fader byensregistret. Vart sagt att Måns skulle skaffa dem byensregistret igen. Men om hemmanet hade Måns dombrev, att han hade löst hela hemmanet, och inte hans svärfader. Ville de hava något bättre besked så söke dem Måns hade köpt hemmanet av, att taga besked om så i sanning är. -Jönses/Norrgårds

K17-22/10 1633 Måns i Kågbo hade maculerat (skadat) Hans P/--/ssons Peder? Vart sack 6 mark, efter det är av oförstånd tillkommet. -Norrgårds

K18-22/10 1633 Lasse Larsson i Böle kärde till Måns Olofsson i Kågebo och hans grannar, att de hava sina ängar framför hans äng, och att hans äng, som ligger närmast älven, blir år vid år mer och mer fördärvad. Vart sagt att syn skulle lysas i vår, och byte dem emellan, upp och ut, att icke all skadan kommer på en äng som ligger i Klithan. -Norrgårds

K19-5/12 1634 Måns Olofsson i Kågebo kärde till sin broder Per Olofsson i Östveda om något åkerredskap. Då vart de så förenade att Måns skulle hava en åkerharv och kärra. Item (dito) skulle han och få en oxe födas? /-/ följande första sommar, som därmed vart de förenade om alla lösören, så att Måns aldrig klandrar honom för något lösöre mer. -Norrgårds/Östveda nr 1 Västergårds

K20-23/2 1635 Lasse Jönsson i Harf kärde till Anders Eriksson i Kågebo om en halv kvarnlott. Då vittnade Peder Persson i Flösta, att kvarnen flöt sin kos, och Anders Erikssons fader fader byggde upp den igen. Vart sagt att gode män skulle skatta (skattlägga) kvarnen därefter. Lasse skall betala Anders, och komma de till efter skattningen till halva kvarnen. -Harv nr 5/Ers

K21-23/2 1635 Kågeboerne besvärade sig att nybyggarna föda sig på deras ägor dem till skada och förfång. Vart sagt att syn skulle ske i sommar och då lägga (fastställa, skattlägga) för:ne Kågebo.

K22-4/5 1637 Olof Månsson i Kågebo och Hustru Karin i Fällningen begärde syn om ängarna. Då nämndes ej att en halv tolft därom rannsaka. -Norrgårds

K23-24/5 1637 Hustru Anna i Fällningen kärde att Olof Månsson skall hava tagit henne någon äng ifrån. Vart en halv tolft /-/ nämnd att därom rannsaka och vart besked nästa ting. -Norrgårds

K24-28/11 1637 Peder Olofsson i Östveda och hans broder Måns Olofsson i Kågebo taltes vid om Östveda hemmanet som dem båda tillkom hälften vardera. Och medan hemmanet icke kunde rivas (=delas) vorde de så överrens att Per skulle besitta hemmanet i sin livstid, men efter Pers död skulle Pers arvingar och de andra arvingarna förenas det bästa de kunna. Dock uti mellantiden tillsade Peder att Måns skulle behålla Vatterörsängen, som ligger, eller legat haver, under salig Olof Anderssons hemman i Ölebo. -Östveda nr 1 Västergårds/Norrgårds

K25-8/11 1638 Befallningsmannen tilltalte Erik, Jöns Pederssons son i Landa, att han för några veckor sedan sköt till döds en tartar (tattare). Då berättade kågeboboerne det därmed tillgånget vara, att tartarena kom där till bys i Kågebo och begärade av Anders Eriksson, en gammal man, hus (husrum, logi). Då svarade Anders: “I skalkar (skurkar) var här förr och stolen (bestal) mig och jag for väl med eder.” Då slog en tartar Anders på armen. Då sade Anders son till honom: “Hvi (varför) slog du min fader?” Då hade de i byn börjat samla sig att driva dem thedan (därifrån), och tartarena hade vässt ängshävlar (högafflar) och humlestörar och ville icke låta driva sig, utan begynte slå emot. Men när tartarerna såg att bönderna hade byssor, begynte de giva sig tillbaka, och när de kom ut på en äng sköt tartarerna ner byxorna och bjöd dem skjuta där in. Då sköt förutnämnde Erik tartaren att han något därefter blev död. Per Mickilsson och Per Andersson, förutnämnde Anders Erikssons son, sköto ock, men det drabbade ingen. Så, medan där var ingen målsman ifrån dem, sköts detta opp till dess någon av dem därpå käre (anklaga), och man må förfråga sig härom. -Anders och Per från Ers i Kågbo

K26-11/6 1640 Måns Olofsson och Jöns Ingolfsson i Kågebo, kärde till Olof Nilsson i Berg, att han hade gjort sig fäbodar inom deras bys ägor, efter gilla rår om deras bys ägor utvisa och där olovandes arbetat, Vart sagt att samma ägor skulle lyda till Kågebo, och återtaga den skatt Olof hade tagit på sig för samma arbete eller fäbodar. Dock skulle kågeboerne betala honom efter ärlige mäns värdering för det arbete han hade nerlagt där och skulle Olof allenast i detta år bruka förutnämnda äga. Sedan skall den lyda under byn igen som sagt är eller arbeta? igen. -Norrgårds/Jönses/Berg nr 7

K27-3/3 1642 Måns i Kågebo kärde till Erik Mattsson i Fällningarna att /--/ hade honom ifrån någon röjningsmark. Vart sagt att det skulle komma syn i vår, och laga dem emellan att var må varda sitt. Om åkerhafuen (åkerhavet?) som är olovandes tagen och sönderkörd skall Måns hava vittne om nästa ting. -Norrgårds

K28-6/4 1643 Kågeboerna samtliga kärde till Olof Nilsson i Berg, att han hade rått sig en rödjning inom deras rågång, förrän någon visste det var inom deras rå och rör, och är samma rödjning skattlagd för 1/2 öresland jord. Och medan samma rödjning ligger inom deras rågång och en del på allmänningen där hustru Karin i Fällningen har sina ägor, skulle Olof Nilsson den sedan behålla helst medan han skattat för den, och förrän någon visste att det var inom deras bys ägor, och därför förfallit (bortfalla) dem ifrån, medan de icke båda hade aktat deras by i rå och rör. Skillnaden mellan hustru Karin och Olof Nilsson, skall vara att hustru Karin skall behålla på norrsidan om bäcken och Olof Nilsson på södersidan.

K29-25/2 1645 Erik Persson i Kofsta lät första sin uppbjuda 2 öres land jord och hus, som han köpt hade av Sven Olofsson i Kågebo. -Kofsta nr 3/Svens

K30-3/11 1645 Erik Persson i Kofsta lät andra sin uppbjuda 2 öres land jord och hus, hans fader Per Ersson, köpt hade av Sven Olofsson i Kågebo. -Kofsta nr 3/Svens

K31-8/4 1646 Erik Persson i Kofsta lät tredje sin uppbjuda 2 öres land jord och hus, hans salig fader Per Ersson, köpt hade av Sven Olofsson i Kågebo. -Kofsta nr 3/Svens

K32-2/12 1646 Erik Ersson i Ölbo besvärade sig, att Kågebos boskap och ökar, gör honom stor skada på hans ängar med upptrampande, såsom ock låtit äta upp en hop hö för honom. Blev avsagt att kågeboerne skulle hålla där bråtta (stängsel av fällda träd) vid makt, som de tillforende (förut) brukat haver och vidmakthålla. Som nu detta icke blivit efterkommit (hörsammat, åtlytt), skola de betala skadan och böta.

K33-3/11 1647 Jöns Ingolfsson i Kågebo kärde till sin granne Per Andersson, att han har någon äng, som uppröjd är på byns ägor. Därtill Per svarade sig ej minnas den vara uppröjd, utan före honom brukade hans fader samma äng. Och medan detta är ett gammalt avrad (gemensamt bete), och /han/ därom tillförende (tidigare) sig ock hava besvärat, sades att Per skulle behålla samma äng och röjning; och där Jöns ville något vara skulle han uppodla av byns ägor ett så gott stycke, och sedan byta sins emellan efter /-/ och art. -Jönses/Ers

K34-12/10 1649 Jon Ingolfsson i Ön lät förste sin uppbjuda någon jord och hus i Kågbo som han köpt haver av Jon Olofsson i Bro i Tierps socken. -Ön nr 8/Jönses i Kågbo

K34-12/10 1649 Anders Olofsson i Kågbo besvärade sig att Lars Larsson i Böle har slagit en äng ifrån honom, som hans saliga föräldrar före honom brukat haver. Svarade Lars Larsson att hans fader haver efterlåtit (lämnat tillstånd /att bruka/) Anders Olofssons fader fader samma äng, och att här till dess slagit. Därom skall nu vidare rannsakas. Dock skall Anders detta året behålla höet. -Svens/Böle
(Kommentar: Efterlåta kan ha denna betydelse, annars går det ju inte ihop.)

K35-19/3 1650 Jon Ingolfsson på Ön lät annat sin uppbjuda någon jord och hus i Kågbo som han köpt haver av Jon Olofsson i Ön i Tierp socken. -Ön nr 8/Jönses i Kågbo
(Det står faktiskt Jon Ingolfsson Ön och det fanns en med detta namn på Ön. Samma person?)

K36-1-19/3 1650 Per Olofsson i Östveda gav till känna att Anders Andersson, som har hans broders dotter, Måns Olofsson i Kågebo, tränger sig där in på hemmanet. Sade Anders, att Per Olofsson har honom där inpå lovat. Frågades om där ock kunde bliva tu (två) på. Då sade alla ja och plats till förening sinsemellan. Östveda nr 1, Västergårds/Kågbo nr 2, Norrgårds
(Dombok i original)

K36-2-19/3 1650 Per Olofsson i Östveda gav till känna för rätten huru såsom Anders Andersson, sin broders Måns Olofssons måg i Kågbo haver trängt sig in på, och där sin svärfaders lott vill bruka. Då sade Anders att Per Olofsson har givit hundra lass dit än från, såsom och är hemmanet så stort, att de där båda två kunde vara. Omsider förväntas de så att de där båda skulle bliva, medan de båda lika när är.
(Renoverad dombok)

K37-3/7 1650 Jöns Ingolfsson i Kågbo lät tredje sin uppbjuda någon jord och hus i Kågbo, som han haver köpt av Jon Olofsson i Bro i Tierp socken –Jönses

K38-23/10 1650 Jöns Ingolfsson i Kågbo lät tredje sin uppbjuda någon jord i Kågbo han köpt av Jon Olofsson på Ön i Tierp socken. –Jönses

K39-23/10 1650 Erik Matsson i Fällningarna kallade Jöns Ingolfsson i Kågbo en gammal /-/ Erik blev saak (fick böta) 3 mark.

K40-23/10 1650 Kågboerne besvärade sig att sockenbönderna göra dem stort hinder på deras skatteskog och fiskevatten, det dem förbjudet blev med 40 mark straff

K41-10/3 1651 Per Olofsson i Östveda och hans broder Måns Olofsson i Kågebo, tvistade om Östveda som är deras faders hem, och nu vilja det sonderriva mellan sina barn, det dem ej av rätten tillåts, utan Måns Olofsson taga penningar för sin del, det han icke ville. För den skull käras i rätten (väcka åtal) 20 mark. Samma penningar tog Erik Ersson i Ölebo till sig till vidare förhör. Östveda nr 1, Västergårds/Kågbo nr 2, Norrgårds

K42-30/12 1651 Per Olofsson i Östveda besvärade sig att Måns, hans broder, vill ingiva sig på hemmanet i Östveda. Då sades att hemmanet icke skulle sönderrivas (delas), utan Måns taga penningar för sin del och Per behålla Östveda. -Östveda nr 1, Västergårds/Kågbo nr 2, Norrgårds, (Beslut av landshövdingen på landsting i Gävle.)

K43-15/3 1652 Jöns Ingolfsson i Kågbo besvärade sig att han haver litet hemman och icke allena skall hålla och utrusta en soldat. Fördenskull begärde sig någon hjälp som andra hava. Blev honom beviljat och hava Per Olofsson i Hyttan sig till hjälp, och skola de hålla soldaten vardera efter sitt örestal. -Jönses/Ertmanshyttan

K44-1-15/3 1652 Per Persson i Östveda besvärade sig att Måns i Kågebo icke vill avträda ifrån Östveda, efter landshövdingens befallning. Och medan han har dit dragit ifrån sitt hem i Kågebo utan någons löfte och där sått råg som av rätten tillåtit honom uppskära (skörda) och sedan avträda. Sedan skulle Per göra utlagorna. Därav skulle Måns få något /-/ utan allenast uppskära något. Östveda nr 1, Västergårds/Kågbo nr 2, Norrgårds
(Dombok i original)

K44-2-15/3 1652 Per Persson i Östveda besvärade sig att Måns i Kågebo, hans faderbroder, som tillförende (tidigare) dedan (därifrån) sagd var taga penningar, såsom och efter landshövdingens befallning dedan dömder är. Likväl är han dit dragen utan någons lov, än vidare tillsades han skulle dedan, men medan han har där sått något, skall han det där uppskära, och sedan dedan värka? Måns skulle där icke få något slå. Östveda nr 1, Västergårds/Kågbo nr 2, Norrgårds
(Renoverad dombok)

K45-20/10 1652 Per Andersson i Kågbo lät 1. sin uppbjuda någon jord och hus som hans salig faderfader köpt haver av sine syskon. -Ers

K46-20/10 1652 Per Andersson i Kågbo lät 2. sin uppbjuda någon hus och jord som hans faderfader köpt haver av sine syskon. -Ers

K47-1-13/6 1655 Hustru Anna i Kågbo besvärade sig att Måns, hennes svärfader, som bor i Östveda, vill taga rödningar (röjningar) inom Kågbo och lägga under Östveda, vilket rätten honom vid tinget förbjudet blev vid 40 mark straff sådant göra. -Norrgårds/Östveda nr 1 Västergårds
(Dombok i original)

K47-2-13/6 1655 Hustru Anna i Kågbo besvärade sig att Måns, hennes svärfader, som bor i Östveda, vill taga gödningar från Kågbo under Östveda, det honom vart förnekat och vid 40 mark straff, om han sådant gör. -Norrgårds/Östveda nr 1 Västergårds
(Renoverad dombok. Exempel på felaktigheter vid avskrift)

K48-30/10 1656 Jon Månsson i Östveda lät 1 sin uppbjuda tu öres land jord och hus hans fader Måns honom givet haver, för det han skall honom väl sköta till döden. Östveda nr 1/Norrgårds

K49-30/11 1657 Erich Olofsson i Kågebo som nu haver emottagit sin salig svärfaders Olof Månssons hemman i Kågebo, gav till känna huru såsom det nu mestadels är förfallet och icke rätteligen kan det antaga, förrän en gode man haver det besett. Haver fördenskull haft desse dit som det besett hava, som är Olof Nilsson i Berg och Jöns Ingolfsson i Kågebo, vilka svär att det nu nästan öde är, husen niderröte (nerruttna), gärdsgårdarna kring åkrarna förfallna, varför förmanades honom uppteckna vad han påkostar, att han desse båta (ge vinst) sitt igen bekomma när någon som närmare är till hemmanet vill honom avdriva. –Norrgårds

K50-10/11 1658 Harvbona, Kofstabona och Halsebona besvärade sig att Kågebona utbeta för dem ängarna på Rämsön; sade ock att Kågebona har ogill bråtta där boskapen igenom går, så väl som Olof Matsson på Rämsön som tillstädes är och kan ej neka för. Då sades att där Kågebobona och Olof Matsson vilja hava sina foder på ön, måste de stänga och hålla den gamla bråttan vid makt, var ock icke de det göra, och då dit föra sin boskap och hästar, skulle de ha förverkat sina 40 mark, och betala den skada där sker. Stänger icke Olof Matsson, och hans boskap där finnes, må ägomannarna taga hans foder och köra dem fram i socknen, och där dem hava så länge /tills/ han betalar skadan och saker (bötar) brottet.

K51-22/3 1664 Erik Andersson organist haver belägrat och med barn rått Karin Jönsdotter i Kågbo. Därför han blev saak (fick böta) 40 mark, och Karin hans kona 20 mark.

K52-10/9 1664 Lars Ersson i Böle kärde att Anders Olofsson i Kågbo slår en äng i K: där han förmente (menade) sin fader tillförende (tidigare) slagit hava. Det beviste Anders Olofsson med Guds skäl (förnuft), att samma äng är slagen under sitt hemman av urminnes tider. Alltså kan icke Lars Larsson komma därtill, utan Anders Olofsson åtnjuta sin gamla hävd. -Böle/Svens

K-53 26/2 1668 Hustru Cicilia i Åås kärde att Jon Persson i Kågebo är sig skyldig på sin (hennes) salig sons huvudlega (större penningsumma som indelt soldat eller båtsman erhöll av sina rotebönder vid inträdet i tjänsten.) 50 daler KM (kopparmynt) och en äreklädning. (högtidsdräkt) Jon sade väl därpå hava något betalt, och inte kunde bevisa. Härför han dömdes att betala samma skuld. (Det framgår av annat ärende i rätten att sonen är Sven, Bengt Olofssons) -Ers

K54-8/11 1669 Erik Olofsson i Kågebo lät 1. sin uppbjuda någon jord och hus i Kågebo. Haver köpt av sin svåger Johan Olofsson -Norrgårds

K55-13/6 1670 Erik Olofsson i Kågebo lät 2. sin uppbjuda någon jord och hus i Kågebo. som han köpt haver av sin svåger Johan Olofsson och sin svåger Per Ersson -Norrgårds

K56-15/12 1670 Erik Olofsson i Kågebo lät 3. sin uppbjuda någon jord och hus i Kågebo, han har köpt av sin svåger Johan Olofsson och hans svåger i Bastfallet Per Ersson. -Norrgårds

K57-16/11 1671 Emellan hustru Brita Andersdotter i Kågbo och hustru Anna Andersdotter i Brunn kärande, och Anders Andersson i Harv samt Olof Andersson i Brunn svarande, angående arvsrättigheter efter hustru Britas och hustru Annas halvbröder Sven Andersson och Nils Andersson soldater, som var berörde Anders Anderssons och Olof Anderssons sambröder. Blev rättens utslag att halvsystrarna njuta fjärdedelen av arvet med sambröderna, både i löst och fastefter det 9:e kapitlet i Ärvdabalken L L.

K58-26/3 1672 Anders Jonsson i Kågebo, ogift dräng har haft lägersmål och avlat barn med Margareta Joensdotter i Nordansjö, ogift kvinnsperson av äkta säng född, som de bägge in för rätten offentligen tillstod och erkände. Att såsom hon inte kunde bevisa honom hava sig på äktenskap /-/ lovat, ville icke heller han hava henne till äkta. Ty blev han sakfälld till 40 daler för mökränkning och konan till 20 daler /--/.

K59-1/6 1672 Lars Andersson i Kågebo uppbjöd sig och sin egendom andra gången. -Ers

K60-1/6 1672 Joen Persson i Kågebo dömdes betala till Lars Persson i Berg tre daler kopparmynt som resterade på en halmstack och det utan dröjsmål. -Ers

K61-20/2 1673 Lars Andersson i Kågebo uppbjöd sig och sin egendom tredje gången nästa förvinter till skötsel och välfordran, och sade Lars Andersson sig vara sinnader ingiva sig hos sin broderson Joen Persson i Kågbo, att av honom skötslas i dödedagar. Då framträdde hans broder Anders Andersson och sade sig någon påkostnad gjort uppå sin broder Lars den tid de var tillsammans uti ett bröd, och begärde därför satisfaction. Alltså nämndes desse gode män på förlikning emellan bemälde Lars och Anders Andersson, nämligen Lars Jonsson och Erik Persson i Bäck och Lars Persson i Östveda och förmantes dem göra väl dem emellan. –Ers

K62-20/2 1673 Efter nämndens övervägande skall Joen Persson i Kågebo betala åttio daler kopparmynt öresblandat till sin fader systers, hustru Ingeborgs barn, för deras rätt i hus och jord i Kågebo och belöp på sonen Erik Andersson ifrån Gefle, som allenast 4 penningland i hemmanet tillkom, 13 1/3 daler kopparmynt, därför han av Joen Pederssons fader Peder Andersson var betalt med 4 Riksdaler den 16 januari 1656 som dess quittens utvisar. Men Erik Anderssons systerbarn haver ännu sin arvsrätt där i hemmanet förbehållen. -Ers

K63-20/2 1673 Hustru Karin i Kågebo uppbjöd första gången sin arvejord i salig Olof Joenssons hemman i Östveda.

K64-7/6 1673 Anders Andersson i Kågebo och hans medarvingar, förfrågade sig för Rätten om de icke skola få ärva bemälte Anders Anderssons broder, salig Lars Andsersson som barnlös döder är, och lämnat vacker egendom efter sig. Därmot framlade Lars Anderssons broderson Joen Persson i Kågebo en testamentsskrift daterad den 20 februari 1673, innehållandes att salig Lars Andersson hade instigit till bemälte sin broders son, och honom givit all sin egendom, både löst och fast, arv och avlinge gods, för det han honom i dödedagar sköta och uppehålla skulle. Däröver till vittnes kaplanen herr Johan Lingzelius, häradsskrivaren Anders Östman och Pell Person i Flösta. Häröver var Rättens slut och omdöme, Att Joen Persson efter d. 9 Kap. i jordabalken erkännes berättigad att behålla allt avlingegods som är allt det salig Lars Andersson själv förvärvat haver, men det han efter sina föräldrar eller andra arv haver, delas samtliga arvingarna emellan efter lag. -Ers

K65-6/11 1673 Jöns Larsson i Harff kärde till Joen Persson i Kågebo om en halvpart i kvarnen på Skrammelholmen, och det efter beslutet på tinget den 23 februari 1635, som lydde att Jöns Larssons fader, skulle efter gode mäns mäteberdom betala Joen Perssons farfader Anders Ersson för halva omkostnaden på kvarnen, och sedan äga halva kvarnen med honom, men ännu intet skett är. På samma kvarn kärde och Anders Andersson i Jugansbo och Erich Persson i Harf, att de ägde en del där uti som de ärvt haver, och förmoda där uppå skaffa brev. Pålades alltså Anders Andersson och Erich Persson, att skaffa deras brev tillstädes till nästa laga ting, eller skall då dömas emellan Jöns Larsson och Joen Persson. Över den sveden och ängestegen som Jöns fordrade efter, och Joen Persson beviste vara urminnes hävd åkommen, kunde rätten intet döma emot 1:Capit i Jordebalken. -Ers

K66-6/11 1673 Joen Pedersson i Kågbo, dömdes efter Nämndens övervägande, att leverera ifrån sig en ko eller kovärde, en röd klädeskjortel, en kragtröja och en kista, till sina medarvingar, att delas emellan dem och honom efter salig Lars Andersson, emedan det var hans hustrus arv, och kan icke räknas för avlingegodset, som salig Lars Andersson till Joen Persson testamenterat haver. –Ers

K67-6/11 1673 Hustru Karin i Kågebo uppbjöd andra gången sin arvenejord i Östveda.

K68-6/11 1673 Efter vaktmästarens på Gefle Slott, Anders Olsson, given och underskriven specifikation den 22 augusti 1672, hava dessa bönder pro dito anno, arbetat vardera i två dagar på Gefle Kungsäng, men till datum därföre ingen vedergällning njutit nämligen:

Olof Persson i Hyttan 2 dagsv. Joen Ingelsson i Nordansjö 2 dagsv.
Erich Mickelsson i Slätfallet 2 ” Pell Persson i Fallet 2 ”
Jöns Svensson i Kessmansbo 2 ” Olof Persson i Källbäcken 2 ”
Lars Rolandsson i Brännfallet 2 ” Sten Olsson i Vägskälet 2 ”
Per Ersson i Flatan 2 ” Per Andersson i Finböle 2 ”
Erik Jönsson i Bastfallet 2 ” Erik Persson i Lövåsen 2 ”
Erich Olsson i Kågebo 2 ” Anders Olsson i Kågebo 2 ”
Per Jönsson i Kågebo 2 ” Joen Persson i Kågebo 2 ”

Niels Nielsson i Fällningen 2 ” Joen Andersson i Lågebo 2 ”
Erich Persson i Hällaby 2 ” Lars Andersson i Sänna 2 “

 

K69-4/3 1675 Hade förr, hustru Anna, Anders Anderssons hustru i Kågebo, vilken för trolldoms synd anklagades, jämte förhördes de barn som hon beskylldes av före
Hela rannsakningen haver till den Kungliga Commissorial Rätten över trolldomsväsendet
överlevererats.
-Ers

 

K70-12/4 1676 Emellan alla fyra hemman i Kågebo lades efter deras egen begäran 40 daler silvermynt vite att erläggas av den som inte stänger sig gärdsgård eller gör skada på varandras åker eller äng.

K71-12/4 1676 Jon Pedersson i Kågbo lovade att betala sin farsbroder Anders Andersson för sin innestående broders del, som är två örtugar i Kågbo hemmanet, halvparten i år och halvparten åt året. -Ers

K72-28/5 1679 Hustru Anna i Kåhlboo uppviste ett testamente efter sin salig man, var utinnan han testamenterar henne alla sina kvarlåtne lösören och aflinge, som han förvärvat. Jon Persson i Kåhlbo på hennes salig mans brodersons vägnar förmente att det bland lösörena skulle finnas några saker som hans farbror tillkom. Såsom Jon Persson alls inga skäl hade till denna sin pretention, då kändes den platt ogill, och hustru Anna blev erhållen med testamentet, och såsom hon avstod en del av husen, ty behåller hon härberget, som under testamentet begripes. -Ers
(aflinge=förvärvad egendom i motsats till arv. Står faktiskt Kåhlboo på några ställen)

K73-30/5 1679 Joen Persson i Kåghboo uppviste med sin farbroders, Lars Anderssons testamente, att han unnat Joen Persson all sin lösa och fasta egendom, för det Joen Persson skulle föda honom uti dödedagar, vilket Jon efterkommit, beklagandes att arvingarna ville kvilla (klaga) detta testamente, och fordra på hans kvarlåtenskap. Vederparterna begärde tid till att se efter om dom som var fälld i salig häradshövdingen Carl Brömses tid, som visar huru detta testamentet är till förståendes. -Ers

K74-28/5 1680 Salig Joen Perssons söner i Kåghbo, Anders och Erik frågade vem som skulle besätta hemmanet efter fadren av 2 ½ öresland. Anders påstod att han gett sig till fadren och lång tid hulpit med arbete från barndomen, men Erik, den yngre, under tiden varit borta, undertiden hemma, varför Anders, den äldre, erkändes närmast till besittningsrätten och utlösa syskonen. Vad fadren haver Erik skänkt, på sitt yttersta efter attesten av den 6 mars sistledne vinter, Erik till godo, till dess han kan sig förvärva ett boställe på någon annan ort, och få sin arvslottsbetalning i hemmanet, då Rätten vill sig vidare förklara. -Ers

K75-28/5 1680 Jon Persson i Kåghbo har allenast gottgjort i prostens uppsats (skrift) 1½ tunna korn, men finns att han emottagit 1tunna korn och 1 tunna råg. Arvingarna tillbjöd (framförde) sedan att fadern levererat rätt. Socknen jämväl vittnade att Jon var en rättrådig karl, görandes nämnden /-/ för prostens skrift och misstanke efter Jöns död. -Ers